Genusglasögon och rättvisesnöre på trafiksäkerheten

Trafiksäkerhetsarbetet har kommit långt i Sverige, men det finns stora utmaningar kvar gällande oskyddade trafikanter. Trafiksäkerheten ser också ut att vara ojämnt fördelad mellan olika grupper av oskyddade trafikanter utifrån ålder, kön, socioekonomi och etnicitet.

– Frågan är hur vi bättre kan få in ett jämställdhets- och rättviseperspektiv för att på så vis lyfta trafiksäkerheten i Sverige ytterligare ett snäpp? Det har vi studerat i ett forskningsprojekt finansierat av Trafikverkets Skyltfonden, säger Hanna Wennberg, AO-ansvarig Social hållbarhet och Trafiksäkerhet.

Kvinnor blir oftare påkörda och män kör oftare på

Kvinnor och män uppvisar olika utsatthet som oskyddade trafikanter. Det är en kvinna som blir påkörd i 6 av 10 kollisionsolyckor mellan personbil och fotgängare. Män är de som oftast kör på – i 7 av 10 olyckor är bilföraren en man. Krockvåldet är dessutom mer allvarligt för olyckor med manlig bilförare jämfört med kvinnlig bilförare.

– Även om vi tar hänsyn till gruppernas olika exponering kvarstår deras överrepresentation, berättar Hanna. Det faktum att kvinnor förflyttar sig mer som fotgängare och män mer som bilister, i termer av årliga reslängder, förklarar alltså inte skillnaden i olycksinblandning.

Könsskillnader finns också för cyklister, men i mindre utsträckning än för fotgängare.

Socioekonomiskt svaga grupper – förhöjd olycksrisk och ojämn fördelning av åtgärder

Det finns en förhöjd olycksrisk hos socioekonomiskt svaga grupper och en ojämn fördelning av vilka befolkningsgrupper som adresseras av trafiksäkerhetsåtgärder. I tre kommuner (Lund, Göteborg och Huddinge) har skadade fotgängare och cyklister, medborgares synpunkter på trafiksäkerheten och kommunens trafiksäkerhetsåtgärder för olika områden analyserats genom GIS. Områden som ”hörs mindre”, vilket ofta är socioekonomiskt svaga områden med en hög andel utlandsfödda medborgare, tilldelas generellt också färre åtgärder. Detta är dock inte ett helt självklart samband och ser dock lite olika ut för de studerade kommunerna.

Skillnaderna vi ser i studien är ett uttryck för en maktasymmetri, både ”på gatan” och i hur vi arbetar i trafikplaneringen. I en jämställd och rättvis trafikplanering beaktas olika gruppers förutsättningar och värderingar, och tillmäts lika stor vikt.

– Det är viktigt att visa på skillnader och skevheter för att kunna hantera eventuella ojämlikheter. På så vis utgör analyserna som gjorts i projektet ett viktigt planeringsunderlag, säger Hanna.