Olika synsätt leder till skilda slutsatser om möjligheterna att använda transportplaneringen för att uppnå miljömål

Vi har ambitiösa miljömål för den svenska transportsektorn, men i konkreta beslut blir de ofta nedprioriterade. En ny studie har därför lyssnat på dem som arbetar med transportplanering själva för att lära hur de formulerar sin syn på kopplingen...

Det finns ambitiösa miljömål för den svenska transportsektorn, men när det kommer till konkreta beslut blir dessa mål ofta nedprioriterade. Genom att analysera hur tjänstepersoner som arbetar med transportplanering själva formulerar sin syn på kopplingen mellan miljömål och transportplanering kan vi bättre förstå varför målen inte får större genomslag, visar en ny forskningsrapport från projektet Stafetten där forskare från Lunds universitet, Trivector och IVL Svenska Miljöinstitutet samarbetat.

Redan i hur ett problem beskrivs ligger en uppfattning om vad som utgör ett problem, och vad som är rimliga lösningar på detta problem. Detta är utgångspunkten för forskningsprojektet Stafettens analys av ett 50-tal intervjuer med planerare i olika organisationer på nationell, regional och lokal nivå, där forskarna grävt djupare i olika sätt att se på möjligheterna att använda transportplaneringen för att uppnå miljömål. Forskningsprojektet har finansierats av Naturvårdsverket.

– Ett tydligt exempel på hur olika problemformuleringar leder till olika slutsatser handlar om olika sätt att se på vilken roll infrastrukturplaneringen har för att uppnå klimatmålet, säger Fredrik Pettersson, forskare på Lunds tekniska högskola och en av författarna till rapporten. Många tjänstepersoner som jobbar med nationell planering på Trafikverket menar att utbyggnaden av infrastrukturen bara på marginalen påverkar våra möjligheter att nå klimatmålet. De menar att det som byggs nytt bara utgör en liten del av hela infrastrukturen, och dessutom är det inte infrastrukturen i sig utan trafiken som står för de stora utsläppen. Med detta synsätt spelar det inte någon större roll vad som byggs, utan transportsektorns klimatpåverkan behöver hanteras med andra typer av styrmedel.

Samtidigt finns det tjänstepersoner i andra organisationer som kritiserar detta synsätt och menar att det bidrar till att legitimera fortsatta väginvesteringar. De ifrågasätter hur investeringar i nya vägar kan rättfärdigas med tanke på klimatmålet, och betonar det orimliga i att släppa fram investeringar som gör det svårare att nå målen, i stället för att satsa på infrastrukturinvesteringar som möjliggör hållbara sätt att resa.

– En intressant slutsats är att alla intervjupersoner tycker att klimatfrågan har en hög prioritet i transportplaneringen, men eftersom det saknas en tydligt förankrad gemensam målbild och ansvarsfördelning händer ändå inte så mycket, säger Emma Lund, forskare på Trivector och medförfattare till rapporten. Även om det finns tydligt uttryckta mål i många organisationer om att planera för minskade transporter, finns en tveksamhet om vilket stöd dessa mål har i praktiken, eftersom det hela tiden görs undantag från dem. Det är först när målen omsätts i konkreta investeringar som de får fullt genomslag.

För mer information, kontakta

Fredrik Pettersson-Löfstedt, Lunds universitet, fredrik.pettersson-lofstedt@tft.lth.se, 0737-156358

Emma Lund, Trivector Traffic, emma.lund@trivector.se, 010-456 56 30

Johan M. Sanne, IVL, johan.sanne@ivl.se, 010-788 66 59